top of page

Arbetare Förenas

avskiljare C.png
skära.png

Industrialismen går vid 1800-talets slut på högvarv, i samma takt går urbaniseringsprocessen, där städernas fabriker, allt mer tar över från landsbygdens jordbruk som gemene mans arbetsgivare.
Försörjning handlar inte längre om att arbeta fram sin egen mat på bordet och tak över huvudet. Istället består det av lönearbete. Hårt drivna anställda, som för en mycket liten del av kakan gjorde de förmögna fabrikörerna än rikare.


Livet i städerna är hårt och rörelser för att förbättra arbetarnas villkor har funnits utbrett under en stor del av det gångna seklet, men kampen för rättigheter går särdeles trögt i just England. Där är klassklyftorna alltjämt enorma, något som är väldigt påtagligt när man betraktar exempelvis Londons olika stadsdelar.


Parlamentet är fortfarande uppdelat i House of Lords och House of Commons, en orsak till vidare segregering som frustrerar många. År 1899 bildas Labour Party: det första partiet i det brittiska parlamentet som uttalat representerar arbetarna. I andra länder finns sedan tidigare socialistiska partier -  under denna period råder den andra internationalen, en rörelse som i linje med Marx och Engels idéer söker upprätta en global proletär enighet. Sedan Marx död för 16 år sedan är det många som försöker ena arbetarna för att kämpa för de mål han formulerat, men rörelsen är alltjämt splittrad.
 

tunnel_edited.png

Syndikalister mot anarkister, reformister mot revolutionärer - alla vill de egentligen ge arbetarna samma sak: hanterbart långa arbetsdagar, säkrare arbetsvillkor och framför allt: en lön de faktiskt kan försörja sig på - men att enas om en metod är inte lätt. Somliga vill ha fredliga, välorganiserade strejker, medan andra ser den rätta vägen som att genom fria initiativ spränga bort symboler för kapitalismen.

 

Ändå verkar det finnas ett vagt ljus i tunneln; ett nytt sekel står för dörren, ett arbetarparti är format, och andra delar av samväldet som Australien och Nya Zealand har skaffat lagar om minimilöner och begränsade arbetstider. Varför skulle det då vara ogenomförbart i världsmaktens hjärta? 

bottom of page