BOOKS
Röster för rösträtt
Kvinnor strejkar och organiserar sig i kampen mot de stora fabrikanterna, för drägliga liv åt arbetarklassen. De hade stått i bräschen för barnens rätt till skolgång och trygg arbetsmiljö. Tillsammans med männen har deras engagemang inom frikyrkorörelsen get folket en röst på riktigt.
Nu har de tillslut fått nog och rösterna höjs för rösträtten!
1866 skrevs en motion om att alla människor, oavsett kön, som hade egendom eller hyresrätt skulle få rösträtt. Motionen innebar att gifta kvinnor excluderades från rätten att rösta, eftersom det var mannen som ägde egendomen och var den som hade rätt att teckna dokument. Med hjälp av sitt sociala nätverk lyckades de samla på sig nästan 1500 namnunderskrifter. Motionen gick dock inte igenom.
1897 bildades National Union of Women's Suffrage Societies, som var en sammanslagning av flera kvinnorättsrörelser. Deras taktik var att på demokratisk väg uppnå kvinnlig rösträtt genom att påverka politiker på lokal nivå och skriva motioner.
Alla höll dock inte med om tillvägagångssättet utan ville använda mer drastiska metoder för att uppnå sitt mål. Föreningen, som endast var för kvinnor, kallades Women's Social and Political Union och dess grundare var Emmeline Pankhurst.
Vad som är viktigt att tänka på är att det var skillnad på suffragister och suffragetter. Alla kvinnorättsrörelser var suffragister, men inte nödvändigtvis suffragetter. Ordet suffragett användes först 1906 och syftade på den mer våldsbejakande rösträttsrörelsen.
Rörelsen i England
I England bildades den första föreningen för kvinnlig rösträtt 1865 under namnet “Kensington Society”. Föreningen bestod främst av unga, högutbildade, ogifta medelklasskvinnor och var till en början en diskussionsgrupp där kvinnor diskuterade olika högaktuella ämnen, bland annat huruvida både pojkar och flickor skulle få samma grundutbildning och om kvinnor skulle få kunna sitta i parlamentet eller bli domare om de skulle få rösträtt.
